Resor med V
Namibia
Djurliv på en salt spegel
Etosha National Park
På vårt hotell och även ute i Ondangwa ser vi flera vita västerlänningar, många med fyrhjuldrivna bilar vilket kanske förvånar. Men det beror på att vi nu är i närheten av den enorma nationalparken Etosha, ett av Namibias viktigaste turistmål. Och dit beger också vi oss nu för några dagars safariupplevelser.
Etosha består av en gigantisk slätt där det en gång för länge sedan fanns en stor sjö vattnad av en större flod. Men floden ändrade sitt lopp och sjön torkade ut. Kvar finns nu en enorm spegel av salt omgiven av marker där elefanter, giraffer, zebror och rovkatter strövar omkring.
Vi bor på en lodge några mil utanför själva parken. Även här finns det vilt, ett par arter av antilop som ibland kommer alldeles intill lodgen, det finns inget staket som håller dem borta. En familj vårtsvin kommer också hit och i ett hägn finns det strutsar. Jag överraskar en av strutsarna som genast börjar uppföra en egendomlig dans. Jag tror att han vill skrämma mig, men en guide berättar att han troligen försökte uppvakta mig. ”He’s in love with you!”, skrattade han.
Första safarin är en morgontur i nationalparken, och vi ser massvis med giraffer och många zebror. Men även en lejonhona och några spännande fåglar. En elefant med sin unge mumsar på vad jag tycker ser ut som torra och taggiga buskar, men dom slukar riset utan besvär. Vi ser också svarta gnuer, betydligt buskigare än de blå gnuer vi sett på Serengeti. Och på långt håll en familj geparder som kalasar på ett byte.
GIRAFFGÄNGET ÄR PÅ G
Hemma på lodgen håller tre små grå ekorrar på och busar med varandra. Och i en liten betongpool med illgrönt vatten sticker ibland ett knaggligt ansikte fram – där bor en stackars bortglömd krokodil. Märkliga fåglar härjar i träden, bland annat solfåglar, Afrikas kolibrier.
Nästa safari är en kvällssafari, och vi far längre bort än tidigare, men vi ser nästan inga djur alls, utom girafferna förstås. En gång hojtas det om en noshörning, men den gömmer sig försmädligt nog i ett buskage. Solnedgången närmar sig och vi börjar förlora hoppet när plötsligt en stor och lergeggig figur dyker upp på vägen framför oss. En svart noshörningshona. Hon stannar och stirrar på oss ett tag men vänder sen och går in i skogen. Vi är saliga.
Och bara en kvart senare ropar V till och pekar ut mot slätten. På kanske 100 meters håll går en vit noshörning och betar. Bingo! Folk tror oss knappt när vi berättar att vi sett båda typerna av noshörning på samma kväll.
Kvällarna i Etosha är spektakulära. I solnedgången samlas moln som snabbt tornar upp sig till svartgrå kolosser i skyn. Snart hörs de första åskknallarna och sen är det en timme eller två då det åskar och blixtrar överallt omkring oss i den kolsvarta natten. Oftast kommer det en skvätt regn också, men en kväll kommer det betydligt mer. Regntiden närmar sig.
