Estland 2 – Resor med V

I en estnisk djungel

Estland del 2, Lahemaa

Vi lämnar Tallinn och kör österut utefter Finska viken. Vårt mål är nationalparken Lahemaa, ett skogigt område med en flikig kust av uddar och vikar. Längs kusten finns gamla fiskarbyar, men av dem finns inget kvar, och de små fiskeberedningsindustrier som låg här är övergivna och tomma. Vi har valt ett av dessa samhällen, Viinistu, som bas för upptäcktsfärder i Lahemaa.

Och till och med här ser man liknande tendenser som i Tallinnstadsdelen Kalamaja, unga människor startar nya verksamheter i de gamla lokalerna. I Viinistu finns en teater och ett berömt privat konstmuseum, enligt vissa det bästa i hela Estland. Tanten i biljettluckan lyssnar på the Cure och det är ju en lovande början.

Första dagen i nationalparken Lahemaa går vi två skogsrundor, den första löper längs en liten å och leder fram till en bäverdamm. Vi står en stund och tittar och fotar, men några bävrar syns inte till. Så vi far vidare till en längre runda i väldigt varierande natur. Den börjar i den så typiska platta baltiska sandjorden och går via en brant som skapats i strandkanten av istidssjön Littorinahavet ner i en verklig urskog, nästan en djungel.
På många ställen är trädens bark skadad, men det är inte människor som åstadkommit det, utan vilda djur som älg, björn och lodjur. Vi ser varken lo eller björn, men en älgko brakar plötsligt iväg genom skogen, och på en gren hundra meter bort ser vi en ormvråk på en gren.

SPIKRAK TALLSKOG, SYNS ÖVERALLT I BALTIKUM

Det är de branta sandsluttningarna som är upphov till att flera vattenkällor (vattnet sägs vara renare än kranvatten) vattnar dalen som exploderar av grönska. Och mygg. Det är stilla och knäpptyst och det är vi ju helt ovana vid i våra sydsvenska skogar där man alltid hör trafikbrus från något håll.

Matställen är det inte jättegott om här, men några kilometer norrut ligger Altja, en gammal fiskeby med en rustik ”Körts”, en krog i traditionell stil. Vasstak, grova långbänkar och ett tillyxat mörkt inre. Men vi sitter ute och jag beställer rökt fläsk med surkål.

I Altja likväl som i andra fiskarbyar slutade andra världskriget i stora svårigheter för befolkningen då staten beslagtog alla båtar och stängde stränderna. För att hindra flykt. Fiskarna tvingades in i fiskekollektiv för att överleva och dessa kolchoser fungerade samtidigt som övervakningssystem.
Idag är det sommarboende som befolkar byn, men de gamla vackra sjöbodarna är bevarade.

Viinistu där vi bor ligger på östsidan av en av de uddar som sticker ut i Östersjön och som är typiska för Lahemaa. På andra sidan udden hittar vi en övergiven mindre stad med igenrasade bostadshus, verkstäder och garage. Det är Suurpea, en före detta sovjetisk forskningsstation där man försökte komma på hur man skulle skydda fartyg mot minor.

Suurpea kryllade förr av liv, över 700 ryssar bodde här som mest, och här fanns sjukhus, skola, barnhem och restauranger. Berättelser från de som bodde här (några bor ännu kvar) vittnar om att det var ett idylliskt samhälle vid havet. Idag bor ett hundratal ester i nya bostäder alldeles intill de gamla betongruinerna. Det är ganska surrealistiskt.

Från trakterna vid Finska Viken kör vi nu syväst ner mot en kust och en skärgård känd för fina badstränder, bad och sommarliv. Och dyker huvudstupa in i en bubbelfest!

Resor med V

Estland

I en estnisk djungel

Estland del 2, Lahemaa

About Cookies