Namibia 2 – Resor med V

Fest, heligt träd och trött kung

Ondangwa, Ovamboland

Vi räknar med att behöva köra i stort sett hela dagen för att hinna fram till vårt första stopp innan mörkret faller. Och det klarar vi med några timmars marginal, vi rullar in i gruvstaden Tsumeb sen eftermiddag och hamnar i ett gytter av folk och bilar. Det är den årliga ”Kopparfestivalen” som går in på slutvarvet och halva stan är här och umgås, äter och dricker öl. Grillar är igång lite varstans och stämningen är på topp

Tsumeb sitter på en gammal kopparfyndighet och områdets invånare som traditionellt tillhör Ovambofolket var förr kända för sin smideskonst. Runt om i Namibia finns fyndigheter av olika metaller som zink, bly och mangan, men även guld, diamanter och uran. Särskilt uran väntas bli en allt större exportprodukt, men trots dessa naturrikedomar lever större delen av befolkningen på svältgränsen. Intäkterna går till stora internationella bolag, ofta sydafrikanska.

Dagen efter är festivalen över, tält och skjul packas ihop och det känns som en bra dag att åka vidare. Nästa etapp är bara ett par timmar lång och vi kommer till Ondangwa redan till lunch. Det är inte mycket till stad, mest en förvuxen vägkorsning med flera moderna stormarknader men inget riktigt centrum.
Här ska vi träffa flera intressanta personer i samband med V:s projekt om matrifokala samhällen, och vi har anlitat en lokal guide för att hitta i trakten och hjälpa oss med översättning. Men när vi träffar guiden har han varit överambitiös och satt ihop ett schema som om dygnet hade 48 timmar, så det första vi får göra är att gallra bland intervjuobjekten.

Här i norra Namibia har ett stort antal missionärer från Finland varit verksamma sedan hundra år tillbaka och det har satt sina spår. Ett sådant är att flera personer här märkligt nog har finska namn. Vi nämnde ju till exempel Veikko som vi mötte i Windhoek. Och i stadens utkant finner vi den gamla finska missionsstationen, som är förvånansvärt stor och har en tillhörande sauna, såklart. Idag är huvudbyggnaderna ett museum och en lägenhet är bevarad i nästan autentiskt skick. Där kan man bo för en billig peng.

Men nu bär det av ut på landet. Vi är på väg att träffa en riktig kung, den mäktigaste mannen i ett område som definieras som ett land dominerat av en Ovamboklan. På vägen dit stannar vi vid ett gigantiskt baobabträd som klanen betraktar som heligt. Det är ihåligt och så stort att flera personer kan få plats där inne. Förr användes det för heliga riter, under ockupation har soldater haft det som lekstuga. Nu vaktas det av kungens väktare.

Kungen tar emot oss utanför sitt målade lilla lerhus. Inget palats direkt, och utanför dörren står en säng. Kungen är sjuk och trött men piggnar till efter ett tag och ställer till och med upp på en selfie.

Hos Ovambos får bara den som har kungligt blod på sin mors sida bli hövding eller kung . Vi frågar kungen om detta matrilinjära arvssätt och om det skapar problem.

Men vi blir misstänksamma mot vår guide, han översätter ganska motvilligt det kungen säger. Senare får vi höra att han hittat på en del svar på våra frågor. Vi börjar förstå att han är något av en charlatan, och vi bestämmer oss för att klara de flesta av de kommande besöken med en annan guide.
På hemvägen hinner vi också med att titta in i en fabrik strax utanför Ondangwa där ett kvinnokollektiv tillverkar den eftertraktade marulaoljan, en näringsrik och spännande produkt som kan användas både i matlagning och för hudvård. Oljan kallpressas ur frukter från marulaträdet, och den används även i likören Amarula. På en skylt i entrén ser vi att fabriken minsann invigdes av Sam Nujouma själv.

Resor med V

Namibia

Fest, heligt träd och trött kung

Ondangwa, Ovamboland

About Cookies