Resor med V
Ikaria, Grekland
Ikaria – naturen, maten, tempot
På Ikaria finns också flera vandringsleder av olika svårighetsgrad, många bygger på ett urgammalt nätverk av stigar som förr förband byarna med varann. Vi går en hyfsat enkel vandring högt upp mot bergskammen, genom en märklig skog av sällsynta ekar. Stillheten och utsikten uppe på berget är otroligt mäktig.
Maten är som sagt något som ofta hyllas i det som skrivs om Ikaria som turistmål. Men vår upplevelse är blandad. I Maganitis där vi bor finns tre större tavernor, men ingen av dem förmår åstadkomma något minnesvärt. Troligen för att gästerna oftast inte äter där, de träffas där och dricker vin.
Men intill huset där vi bor hänger en handmålad skylt där vi kan tyda orden ”restaurant” och ”grill”. Men en pil pekar mer eller mindre rätt ut i ödemarken, så den ignorerar vi ända tills vi tröttnat på de andra tre tavernorna. Vi chansar en kväll, försedda med ficklampa för att överhuvud taget kunna se något, eftersom det inte finns någon gatubelysning åt det hållet.
Efter ett par hundra meter ser vi att det lyser vid sidan av vägen. Vi går dit och upptäcker en liten terrass med tre bord, och en öppen dörr in till ett kök där en man och en kvinna tittar på TV. De ser förvånade upp när vi kliver in. –Är restaurangen öppen? frågar vi. –Javisst, svarar de och tänder upp och dukar snabbt ett av de tre borden.
Det blir get och xorta (”horta”) den här kvällen. Geten kokt i gryta, och horta är en slags gröna örter som kokas ungefär som spenat, och serveras med en hel del pressad citron. Otroligt gott, och vi går senare dit två gånger till. Taverna Apostolis heter stället där Loula som kommer från Albanien lagar genuin, nyttig och grymt god ikariansk mat.
Ser man över hela ön så finns det bra matställen på många håll, men man måste kolla rekommendationer på nätet. Vi åt t ex en suverän lunch på Anna’s Fish tavern i Nas, en krog vi sett få höga betyg på Tripadvisor. Och vi åt flera luncher på Klimataria i Agios Kirykos, bl a fantastisk god moussaka. På ett litet bytorg i Agios Dimitrios fick vi en utsökt middag på taverna Platanos, tyvärr denna gång med lätt magsjuka som följd.
Här uppe i bergen på västra Ikaria, trakten kallas Raches, finns flera mysiga bergsbyar, och dessutom två kloster som är öppna för besökare. Ett av dem användes som sjukhus under deportationerna. Här behandlades ett hundratal TBC-sjuka, och det med framgång, bara fyra sägs ha dött av sjukdomen. En läkare, Dimitris Dalianis som också var deporterad blev den räddande ängeln. När militärdiktaturen gick i graven flyttade Dalianis till Sverige och här verkade han till sin död 2010.
De vackraste samhällena att besöka och flanera i är definitivt Therma på sydkusten och Evdilos på nordkusten. De klättrar båda ner i dalar mot havet precis så som man vill att en grekisk by ska se ut. Restauranger och kaféer i rader längs kajen i hamnen. Bad på nära håll. Trevliga människor och ett makligt tempo. Vilket faktiskt precis det som Ikaria är berömt för.
Övriga byar man bör besöka är ”huvudstaden”, Agios Kirikos, Armenistis som har flera bra restauranger och badstränder, den pittoreska bergsbyn Christos Raches samt lilla vackra Akamatra öster om Evdilos.
Och vädret, sa vi nåt om det? Sol och 30 grader. Varje dag.
Vi nämnde inledningsvis att Ikaria är en sk ”Blue Zone”, dvs att människor där lever ovanligt länge. Vad det kan bero på har V beskrivit i en stor artikel för tidningen Hälsa. Du kan läsa den här.
Till sist, några fler bilder från Ikaria:
