Resor med V

Indien: Mumbai & Goa

Stilla dagar, ekorrar, mat

Goa del 2

Nästa morgon har V fått i sig nån indisk bakterie och blir kvar i sängen. Jag tar en promenad till strandens norra delar, där folklivet är betydligt mer påtagligt, affärer och krogar ligger tätare, och där man t o m kan hitta en wine shop där unga män häckar i spänd förväntan, och gamla män vänder ut och in på sina börsar för att få det att räcka till något starkt.

Jag köper en flaska Jameson och två burkar Kingfisher och släntrar hem via badstranden, som på Nyårsdagen är märkbart avslappnad. Inte ett spår syns nånstans av nattens backanal.

SER NI ATT VI ALLA HAR LIKADANA LINNEN?
STRANDSTÄDARE

Jag slappar en stund vid den lilla grumliga poolen, helt ensam, och funderar på vilda djur. Vi har hört att det finns leopard i området, och t o m svart panter. Apor förstås. Men vi har hittills inte sett ens en enda apa.

Då dyker plötsligt en pytteliten ekorre upp på muren mittemot. Han har bråttom och skuttar snabbt förbi. Det är en indisk palmekorre, och han bor med sin fru i en palm i grannens trädgård. Vi ser honom flera gånger, särskilt morgnar och eftermiddagar då han är ute och letar efter nåt ätbart.

Annars är, näst efter hundar, kor det vanligaste djuret här, för man kan verkligen kalla dem vilda. De klafsar omkring överallt på gator vägar, sega och ovilliga att flytta på sig. Folk tolererar dem men verkar inte uppskatta dem speciellt, trots deras heliga status.

En dag går vi så långt vi kan komma i den norra änden av stranden. Och där ligger en liten och mycket enkel semesteranläggning med några få bambuhyddor och en bar nere vid vattnet. I baren står en man från Västerås, som berättar att stället ägs av en tyska (tyskar har ju ofta en svaghet för hippeidealen). Själv jobbar han som säljare av utrustning till gruvor, men hamnar ofta i Goa på vägen hem från jobb. Och jobbar då lite extra i baren.

Våra morgonrutiner är de samma de flesta dagarna. En frukost på paketjuice, en skål blandad frukt med müsli och yoghurt och en kopp svart kaffe på morgonen, sen släntrar vi ner till stranden, morsar på kyparna på Palolem Dreams som också fungerar som strandvakter, följer efter dem ner till ett par lediga strandstolar som de hållit åt oss och sen flyter det på med sol (fast jag sitter helst i skuggan under parasollet) och bad.

Vattnet är nog ca 25 grader varmt och inte helt klart. Grumlingen kommer sig av sanden som virvlar upp i vågorna. Bottnen är otroligt långgrund så det krävs en rejäl promenad för att kunna doppa sig. Ebben drar också ut strandlinjen så på eftermiddagarna är det ännu längre. Luncherna tar vi på nån strandrestaurang, det är oftast samma urval av indiska, Thai-, kinesiska och västerländska (pizza) rätter på alla ställen. En Kingfisher-öl till det och sen är man redo för lite mer slappande.

En morgon åker vi på delfinspaning ute i bukten, och får faktiskt se några delfiner inte så långt ut. Det är en annan typ än de vi sett på andra ställen, de här har en knöligare huvudform och ”näbben” är mer jämntjock, dessutom har de en större och bredare stjärtfena. De är inte heller så lekfulla, är inte nyfikna på oss och följer inte efter båten. De verkar helt inriktade på att jaga mat och blir nog mest störda av vår närvaro, för de drar iväg när vi närmar oss.

Kvällarna ägnas åt Restaurangtester, vi har avverkat ett par riktigt bra redan, vegostället Zest där vi både njöt av maten och blev förälskade i ett antikt Nandihuvud i trä som hängde på väggen. En annan kväll åt vi underbar nygrillad fisk på stranden med havet sloshande några meter från fötterna.

Sen lyckades vi reservera bord på Palolems enda riktiga gourmetställe, Ourem 88. Krogen är en altan utanför en vanlig villa, dessutom lite knepig att hitta, och förutom rikligt med julbelysning ser den inte särskilt speciell ut. Men den trevlige och pratsamme engelsmannen Brett och hans fru Jodi som drivit stället i många år har fått upp det till en ohotad förstaplats på de flesta listor över Palolems bästa restauranger. Vilket tyvärr innebär att man måste boka bord flera dagar i förväg.

Resebloggar finns det gott om men vi har en lite annan tanke med våra berättelser. Vi vill främst beskriva våra upplevelser av udda platser, människorna vi möter och miljöer som är rätt annorlunda mot vad vi möter hemma.

Därför hamnar vi ibland i avlägsna indianbyar i Guatemalas berg eller bland andetroende bybor på en ö i Indonesien. Men också på mer kända platser som Machu Picchu i Peru eller sandstränderna i Goa. Allt sett genom våra ögon och kameror.

Den som vill ha restips får också sitt - varje resmål har en avdelning med sånt vi kan rekommendera. Eller undvika. Vårt fokus är framför allt att sporra er läsare att göra som vi - resa rätt ut i den vida världen.