Resor med V

Kuba

En som försvann, en som vi fann

Havanna del 2

I Havannas gamla centrum finns det många museer men i det vackra vädret vill vi helst inte vistas inomhus. Fast vi gör ett undantag för Museo de la Revolución, ett fantastiskt pampigt palats som ägnas helt åt Fidel Castro och hans kamraters historiska kamp mot diktatorn Batista och hans korrupta regim 1959. Muséet ståtar med kulhål i väggarna och är en nästan surrealistisk samling av gamla slitna och blodfläckade föremål, oöversatta dokument, propagandamaterial och pressklipp och socialrealistiska dioramor med revolutionens största hjältar Fidel Castro, Che Guevara och Camilo Cienfuegos (till vänster).

Cienfuegos? Ja absolut. Han fanns med i Fidels innersta krets, en lojal och hängiven revolutionär. Han anses ha varit mindre dogmatisk än Fidel. Godhjärtad, och en man med humor och livslust. 1959 försvann han mystiskt under en flygtur från Santiago till Havanna. Än idag vet man inte vad som hände. Någon menar att ett bråk med Fidel låg bakom, en annan att det var den nya fienden, USA, som var skyldig.

MURALMÅLNING I LAS TUNAS; CAMILO CIENFUEGOS I MITTEN
REVOLUTIONSMUSÉET; KULHÅL I VÄGGEN
"IDIOTERNAS HÖRNA", BATISTA, REAGAN, BUSH och BUSH

Sen flanerar vi på Havannas Rambla, Paseo de Martí som leder från Parque Central upp mot den berömda strandpromenaden Malecón. Fast vi går åt andra hållet och letar oss fram till baren La Floridita som var en av Hemmingways stamställen då han bodde här från 1939 till 1960. Ja på sitt sätt är han fortfarande kvar i form av en staty vid bardisken på La Floridita. Det är ett riktigt tjo-och-tjimställe med svängig salsamusik.

Nästa dag tar vi oss några kvarter västerut till en tvärgata till Malecón som heter Lealtad. Här ligger paladaren (restaurangen) Casa Miglis som ägs och drivs av Michel Miglis, svensk med grekiska rötter. Och det svenska har en framträdande plats på stället, här finns bilder på kungaparet, röda träskor och man kan få en Toast Skagen eller en filet Oscar här. Och det går hem, Casa Miglis får strålande recensioner.

Michel Miglis jobbade med film och musik i Sverige och har fortsatt på den banan också på Kuba. Han har gjort en prisad film om sitt promotande av en kubansk artist, ”El Medico – The Cubaton story”, en förvånansvärt öppenhjärtig film som inte alltid ställer Miglis själv i den bästa dagern.

Du kan läsa om filmen på dess officiella hemsida här.

Efter intervjun ställer vi Michel framför en av hans sex gamla amerikanska bilar för att ta bilder. ”När jag kom hit kände jag mig för första gången hemma på riktigt”, säger han och ler. Han älskar verkligen Kuba, djupt.

Kubanska dagligvaruaffärer är ganska torftiga. Hyllorna innehåller oftast obegripligt många varor av exakt samma sak, och allt är förpackat. Ska man få tag i grönsaker, fisk eller kött måste man känna till de marknader som döljer sig på gårdar och intill grönsaksodlingar.

Vi ramlar på en i närheten av vårt hotell, och det ser verkligen härligt ut, med mängder av bl a ananas, bananer, mango, sallad och kålhuvuden, majs, sötpotatis och allsköns bönor. En köttdisk finns här också. Det är på såna här ställen man hittar ingredienser till middagen och det är fullt av folk på den trånga marknaden. Och eftersom man handlar med kubapesos här är det väldigt billigt.

Vi hoppar på en sightseeingbuss som tar oss längs hela Malecón bort mot och förbi det monumentala Hotel Nacional, som varit plats för många dramatiska händelser före revolutionen, bl a ett regelrätt inbördeskrig.  Sen far vi förbi universitetet och hamnar till sist på revolutionsplatsen med sitt 109 m höga monument. Och den ikoniska fasaden på inrikesministeriet med jätteporträttet av Che Guevara.

El Capitolio till sist, är palatset som inhyste Kubas parlament före revolutionen. Det har varit under reparation de senaste tio åren för att så småningom bli plats för Nationalförsamlingen. Det är en närmast exakt kopia av Capitoleum i Washington men är en meter högre, en meter bredare och en meter längre. Kubanerna älskar sådana jämförelser.

I nästa avsnitt lämnar vi Havanna för att sväva ovanför djungeln, röka hemkörda cigarrer och åka båt på en underjordisk flod.

Resebloggar finns det gott om men vi har en lite annan tanke med våra berättelser. Vi vill främst beskriva våra upplevelser av udda platser, människorna vi möter och miljöer som är rätt annorlunda mot vad vi möter hemma.

Därför hamnar vi ibland i avlägsna indianbyar i Guatemalas berg eller bland andetroende bybor på en ö i Indonesien. Men också på mer kända platser som Machu Picchu i Peru eller sandstränderna i Goa. Allt sett genom våra ögon och kameror.

Den som vill ha restips får också sitt - varje resmål har en avdelning med sånt vi kan rekommendera. Eller undvika. Vårt fokus är framför allt att sporra er läsare att göra som vi - resa rätt ut i den vida världen.