Edit Template
Edit Template

Vilka är vi?

Jag som gör den här resebloggen heter Lars Aldman och har tidigare varit journalist på Sveriges Radio och SVT, men är numera glad pensionär. Och ”V” som jag reser med är min älskade hustru och bästa tänkbara ressällskap, Veronica, som också är journalist och fotograf. Vi älskar att resa och se annorlunda miljöer och folk. I flera år har vi nu rest omkring i Asien, Afrika och Latinamerika, och såklart också i Europa. Och vi vill gärna dela med oss av våra erfarenheter och glädjeämnen i dessa upptäcktsfärder.

Ibland hamnar vi i avlägsna indianbyar i Guatemalas berg eller bland andetroende bybor på en ö i Indonesien. Men ibland också på mer kända platser som Machu Picchu i Peru eller Goas sandstränder. Allt ni möter i bloggen är vad vi sett genom våra ögon och kameror.

Den som vill ha restips får också sitt – varje resmål har en avdelning med sånt vi kan rekommendera. Eller undvika. Vårt fokus är framför allt att sporra er läsare att göra som vi – resa rätt ut i den vida världen. Hoppas ni vill följa med!

PS. På aldmangallery.com hittar ni mina bilder från både när och (mest) fjärran. Djur, natur, städer och människor.

Vill ni komma i kontakt med oss? Maila till:

info@resormedv.se

Edit Template

Fler resultat…

Generic selectors
Exact matches only
Search in title
Search in content
Post Type Selectors
Search in pages

Resor med V

Kuba

Resor med V

Kuba

Edit Template
Edit Template

Bland cowboys i Vilda Östern

Oriente

Vi har nu en lång resa framför oss ned till Oriente som den sydöstra delen av Kuba kallas. Havannabor tycker ofta att de från Oriente är lite ”annorlunda”. Vårt första stopp är Las Tunas, en knutpunkt vid infarten till Oriente. Vi bor i ett otroligt spejsat casa particular med märklig konst på väggarna och en ilsken papegoja i en bur. På bakgården ser vi hur några män spetsar en död gris på en påle som förberedelse till kvällens asado, grillfest.

Någon mil från Las Tunas ligger en liten sömnig landsortshåla vid en järnväg där tåg stannar ibland. Den heter Omaja. Uttalar man det på spanska låter det misstänkt likt en stad i USA. Och så är det också, samhället grundades av amerikanska metodister i början av 1900-talet. De har en liten kyrka där än i dag och det är faktiskt det katolska Kubas enda protestantiska församling.

"JAG KÄNDE PÅ MIG ATT NI SKULLE KOMMA", SA DAMEN SOM SKÖTTE KYRKAN.

Men det vi är här för att titta på är minnena av den finska kolonin Ponnistus, ett nybyggarexperiment med sk utopistisk grund strax utanför Omaja. Här ville man skapa ett idealsamhälle, vilket inte var så ovanligt runt sekelskiftet. För grundarna var det ekonomisk jämlikhet som skulle gälla i Ponnistus men experimentet blev kortlivat. Klimatet, den magra jordmånen, ovanan vid jordbruk och vattenbrist tog knäcken på nybyggarandan och de flesta flyttade därifrån efter bara några år.

NÅGRA AV NYBYGGARNA I PONNISTUS
BARN FRÅN OMAJA OCH PONNISTUS 1920

Men spår av den finska nybyggarkolonin finns kvar än idag. Vi besöker Omaja-bon William Ortiz Ray i hans hus och ser några möbler som har tillverkats av finska snickare.

V gjorde ett reportage för finska Hufvudstadsbladet om Ponnistus, ni kan läsa det här.

"Sockerbaroner, rika som troll"

Det fanns även en svensk koloni i Oriente, i en by som hette Bayate. Där bodde ca 400 svenska utvandrare de flesta arbetade på ett sockerbruk. Det var i början av 1900-talet och socker såldes till nästan samma världsmarknadspris som guld. Sockerbruk anlades över hela Kuba och ägarna blev sk sockerbaroner, rika som troll. Men priserna sjönk så småningom och sockerbruken förföll. Och Bayate går inte att hitta idag, det ligger flera meter under vatten på grund av dammbygge.

ANNONS RIKTAD TILL SVENSKAR I USA

Omaja var i alla fall en spännande upplevelse för oss, som en vilda västern-håla live. Män i stora hattar red omkring på hästar, trähusen längs gatan gistnade i solvärmen och hästskjutsarna tog siesta. På tågstationen hängde män i väntan på tåget som kanske skulle komma. Tiden stod still i den dallrande hettan.

Som kontrast till detta; Ett gäng ungdomar utanför ett hotell i Las Tunas, med datorer och smartphones. Varför? Jo, hotellrestaurangerna har oftast gratis WiFi för gästerna, och det räcker några meter ut på gatan. Så här kan man få kolla Facebook eller Instagram. Alla kan lösenordet.

Nu är vi nästan ända nere i sydöstra spetsen på Kuba där bergen tornar upp sig i nationalparken Sierra Maestra. Och där uppe hittar vi spåren efter Fidels basläger. Vi rider, vandrar, badar i en klar fors och uthärdar tropiska skyfall. I nästa avsnitt!