Resor med V

Marocko

Ksar, kasbah och mannen i grottan

Ouarzazate del 2

Efter besöket på Atlas Studios far vi ut på landet, genom ett fascinerande landskap med platåberg som signalerar att där uppe har det en gång varit en havsbotten, sedan har landhöjning trängt bort vattnet och vind och regn eroderat bort det mesta av bottnen.

Första stoppet är vid ksaren Aït Benhaddou. En ksar är en by med en fästning högst upp på en klippa. I den här byn är fästningen väldigt liten, egentligen är det bara ett mindre vakttorn, men utsikten därifrån är grym (se även bilden högst upp på sidan). 

Öster om byn ligger en grusgrop som nu är full med byggbråte. Men det är ingen vanlig grusgrop. För där nere slogs Russel Crowe med vilda djur i filmen Gladiator, det föreställde själva Collosseum.

Och så här såg det ut i filmen:

I ksaren och andra liknande samhällen vi ser, ja även i stora delar av Ouarzazate är husen byggda av röd lera och halm, ett material som dåligt står emot vind och regn, och som till sist måste överges. Så varje samhälle har en stor andel husruiner. I Ouarzazate har hela kasbahn blivit renoverad och förklarad som kulturminne, så den är som ny.

Resan fortsätter ut i öknen och vår guide säger: –Välkommen till planeten Mars! Parallellen är faktiskt slående, det öde röda landskapet påminner starkt om NASAs bilder från vår grannplanet. Långt borta ser vi  små prickar som närmar sig. Det är två små beduinflickor som sett vår bil och som nu springer för allt vad deras små ben klarar av för att se vad vi är för några filurer.

Vi är här ute för att besöka Ali, en äldre man från berberfolket som bor i en grotta med sin familj, fru, son och sonhustru och barnbarn. Berberna är Marockos ursprungsbefolkning, och några av dem lever fortfarande ett primitivt nomadliv, påminnande i sina växlingar om det traditionella samelivet i Norden. På sommaren drar Ali högt upp i bergen med sina djur, på vintern (som det är nu) är de nere i dalarna.

ALI
"SOV- OCH VARDAGSRUMMET" I GROTTAN (MED GUIDE)
"KÖKET"

Berbernas språk är inte är arabiskt utan ålderdomligt nordafrikanskt. Det låter så här:

Ali är en lite lurig gubbe, han säger något om oss som får vår guide att rodna och fnissa, men vi får aldrig veta vad det var han sa…

Vi säger hejdå till Ali och kör vidare några kilometer. Och rullar in i en oas som kort och gott heter Fint. Den ligger som en grön dal mellan de karga bergen, och där finns också en otroligt vackert belägen restaurang, en oas i oasen. Ett populärt utflyktsmål, förstår vi.

På väg tillbaka mot civilisationen passerar vi genom en tvärbrant flodravin där bergen ovanför når upp till 300 meters höjd. Just där ligger några hus på andra sidan floden, men de är övergivna. Det var en gång en turistsatsning med hotell och restaurang, men det fick ett abrupt slut när ett stenras gick rätt igenom taket på ett av husen.

I resans sista fas ger vi oss ut i den riktiga öknen, där vi ska rida på kamel och fira nyår under stjärnorna. 

Resebloggar finns det gott om men vi har en lite annan tanke med våra berättelser. Vi vill främst beskriva våra upplevelser av udda platser, människorna vi möter och miljöer som är rätt annorlunda mot vad vi möter hemma.

Därför hamnar vi ibland i avlägsna indianbyar i Guatemalas berg eller bland andetroende bybor på en ö i Indonesien. Men också på mer kända platser som Machu Picchu i Peru eller sandstränderna i Goa. Allt sett genom våra ögon och kameror.

Den som vill ha restips får också sitt - varje resmål har en avdelning med sånt vi kan rekommendera. Eller undvika. Vårt fokus är framför allt att sporra er läsare att göra som vi - resa rätt ut i den vida världen.