Edit Template
Edit Template

Vilka är vi?

Jag som gör den här resebloggen heter Lars Aldman och har tidigare varit journalist på Sveriges Radio och SVT, men är numera glad pensionär. Och ”V” som jag reser med är min älskade hustru och bästa tänkbara ressällskap, Veronica, som också är journalist och fotograf. Vi älskar att resa och se annorlunda miljöer och folk. I flera år har vi nu rest omkring i Asien, Afrika och Latinamerika, och såklart också i Europa. Och vi vill gärna dela med oss av våra erfarenheter och glädjeämnen i dessa upptäcktsfärder.

Ibland hamnar vi i avlägsna indianbyar i Guatemalas berg eller bland andetroende bybor på en ö i Indonesien. Men ibland också på mer kända platser som Machu Picchu i Peru eller Goas sandstränder. Allt ni möter i bloggen är vad vi sett genom våra ögon och kameror.

Den som vill ha restips får också sitt – varje resmål har en avdelning med sånt vi kan rekommendera. Eller undvika. Vårt fokus är framför allt att sporra er läsare att göra som vi – resa rätt ut i den vida världen. Hoppas ni vill följa med!

PS. På aldmangallery.com hittar ni mina bilder från både när och (mest) fjärran. Djur, natur, städer och människor.

Vill ni komma i kontakt med oss? Maila till:

info@resormedv.se

Edit Template

Fler resultat…

Generic selectors
Exact matches only
Search in title
Search in content
Post Type Selectors
Search in pages

Resor med V

Sri Lanka

Resor med V

Sri Lanka

Edit Template
Edit Template

Vi möter en hjälte!

Matara

Från Tissamaharama tar vi bussen västerut utefter kusten etill staden Matara, en livlig och lite självupptagen stad utan egentlig charm. Men Matara har en tragisk historia, det var ett av de ställen på Sri Lanka som drabbades allra värst av tsunamin 2004. Här har vi bestämt träff med doktor Prem Ekanayake, en pensionerad läkare som blev en hjälte i räddningsarbetet efter katastrofen då han organiserade mycket av arbetet vid det sjukhus där han var anställd.

Dr Prem är en stillsam lite rundnätt man med eftertänksam blick bakom stålbågade glasögon. Efter att katastrofens mest akuta fas var över började han engagera sig för de barn som mist sina föräldrar i flodvågen. Och han startade ett barnhem och en skola för dem. Senare öppnades hemmet även för ungdomar som hamnat snett i samhället, och det gällde särskilt unga flickor.

BARN PÅ MATARA CHILDRENS CENTER

Vi träffar några av barnen på barnhemmet, där en sverigekarta hänger på väggen och Pippi Långstrump står i bokhyllan. Det finns ett par svenska stödgrupper för barnhemmet och de har bidragit på många sätt till verksamheten.

Tyvärr är Dr Prem själv borta idag, han avled hastigt vid ett besök i Nepal för några år sedan. Men stödet för barn i Sri Lanka fortsätter oförtrutet i den svenska verksamheten.

GATA I MATARA

I Matara bor vi i området vid stranden i Turtle Eco Beach, ett fantastiskt litet hotell som drivs av Michel, en oerhört vänlig fransman. Som vanligt är vi de enda gästerna men vi blir desto mer väl omhändertagna. Sista kvällen har vi beställt grillad seabass som köpts pinfärsk av lokala fiskare och tillagats med massor av härliga grönsaker. Vi får en flaska kylt vitt vin och sen säger personalen god natt. I den ljumma natten mumsar vi på den ljuvliga maten och sippar på det svala vinet tills magarna står i fyra hörn. Sedan sover vi de oskyldigas sömn.

TURTLE ECO BEACH

Vid stranden i Matara ser vi också de ikoniska styltfiskarna som sitter uppspetade på pinnar i vattnet i timmar för att få fisk. Vilket de oftast också får, märkligt nog. Vi slappar en halvdag på en solig och livfull strand där vi med vår bleka hud verkligen står ut som de enda västerlänningarna. Alla lankeser badar med kläderna på. Några munkar tar dock av sig sina röda mantlar innan de går i böljan.

Redan från mitten av 80-talet hade inbördeskriget på ön fått många turister att undvika Sri Lanka. Men tsunamin 2004 slog ut det mesta av den lilla turistnäring som trots allt fanns kvar. I Matara ser vi överallt ruinerna av översvämmade och sönderslagna hotell. Men turismen håller på att repa sig och idag är Sri Lanka återigen högt på listorna över länder man bör besöka. Och det ska man absolut göra innan den småskaliga verksamhet vi nu ser försvinner.