Edit Template
Edit Template

Vilka är vi?

Jag som gör den här resebloggen heter Lars Aldman och har tidigare varit journalist på Sveriges Radio och SVT, men är numera glad pensionär. Och ”V” som jag reser med är min älskade hustru och bästa tänkbara ressällskap, Veronica, som också är journalist och fotograf. Vi älskar att resa och se annorlunda miljöer och folk. I flera år har vi nu rest omkring i Asien, Afrika och Latinamerika, och såklart också i Europa. Och vi vill gärna dela med oss av våra erfarenheter och glädjeämnen i dessa upptäcktsfärder.

Ibland hamnar vi i avlägsna indianbyar i Guatemalas berg eller bland andetroende bybor på en ö i Indonesien. Men ibland också på mer kända platser som Machu Picchu i Peru eller Goas sandstränder. Allt ni möter i bloggen är vad vi sett genom våra ögon och kameror.

Den som vill ha restips får också sitt – varje resmål har en avdelning med sånt vi kan rekommendera. Eller undvika. Vårt fokus är framför allt att sporra er läsare att göra som vi – resa rätt ut i den vida världen. Hoppas ni vill följa med!

PS. På aldmangallery.com hittar ni mina bilder från både när och (mest) fjärran. Djur, natur, städer och människor.

Vill ni komma i kontakt med oss? Maila till:

info@resormedv.se

Edit Template

Fler resultat…

Generic selectors
Exact matches only
Search in title
Search in content
Post Type Selectors
Search in pages

Resor med V

Sri Lanka

Resor med V

Sri Lanka

Edit Template

nästa

round-line-right-arrow
Edit Template
round-line-right-arrow

Till slut - lata dagar på stranden

Unawatuna och Galle

DE HELIGA BILDERNA ÄR KOPPLADE SÅ ATT DE TÄNDS NÄR BUSSEN BROMSAR

Från Matara tar vi ännu en buss västerut till Unawatuna, en av Sri Lankas bästa stränder. En lång halvmåneformad beach med bred sandremsa och ett skyddande rev som dämpar vågorna. Många trevliga strandrestauranger kantar halvmånen, och en av dem, Kingfisher, blir vårt stamställe. Där dukas borden ute i sanden och lyktor tänds i skymningen. Och här äter vi den mest fantastiska tonfiskstek vi nånsin smakat, den bara smälter i munnen.

Här i Unawatuna slöar vi våra sista dagar i Sri Lanka. Men vi gör också en dagstur till den näraliggande staden Galle, och besöker den gamla befästa stadsdelen Fort med sina smala gator, bohemiska barer och sin sköna stämning. Och här möter vi faktiskt en kristen parad med en uniformerad orkester som har en hel sektion med melodikaspelare.

Galle hade förr en berömd och enormt stor marknad nere vid stranden, men allt sopades bort av tsunamin. De fiskare som bodde där och som överlevde flyttades till nya områden flera kilometer inåt land, långt ifrån sina båtar och sitt yrke. Vi gör en rundtur i stan och vår tuk-tuk-förare berättar om det folkliga missnöjet med hur samhället hanterat katastrofens konsekvenser.

EFTER TSUNAMIN (foto UKFG)
IDAG

Vi ser i alla fall att marknadsstånden har börjat krypa tillbaka i strandområdet i Galle. Men större delen av den yta som den 27 december 2004 såg ut som ett gigantiskt plockepinn av bambu, trä, tyger och kroppar av drunknade människor är när vi är där bara en stor och tom gräsplan, där ungdomar spelar fotboll. Så växer nya minnen över de gamla, och de sotiga spåren efter katastrofer och krig täcks över av det växande och levande.

Så här reste vi runt i Sri Lanka, med tåg, buss och taxi: