Edit Template
Edit Template

Vilka är vi?

Jag som gör den här resebloggen heter Lars Aldman och har tidigare varit journalist på Sveriges Radio och SVT, men är numera glad pensionär. Och ”V” som jag reser med är min älskade hustru och bästa tänkbara ressällskap, Veronica, som också är journalist och fotograf. Vi älskar att resa och se annorlunda miljöer och folk. I flera år har vi nu rest omkring i Asien, Afrika och Latinamerika, och såklart också i Europa. Och vi vill gärna dela med oss av våra erfarenheter och glädjeämnen i dessa upptäcktsfärder.

Ibland hamnar vi i avlägsna indianbyar i Guatemalas berg eller bland andetroende bybor på en ö i Indonesien. Men ibland också på mer kända platser som Machu Picchu i Peru eller Goas sandstränder. Allt ni möter i bloggen är vad vi sett genom våra ögon och kameror.

Den som vill ha restips får också sitt – varje resmål har en avdelning med sånt vi kan rekommendera. Eller undvika. Vårt fokus är framför allt att sporra er läsare att göra som vi – resa rätt ut i den vida världen. Hoppas ni vill följa med!

PS. På aldmangallery.com hittar ni mina bilder från både när och (mest) fjärran. Djur, natur, städer och människor.

Vill ni komma i kontakt med oss? Maila till:

info@resormedv.se

Edit Template

Fler resultat…

Generic selectors
Exact matches only
Search in title
Search in content
Post Type Selectors
Search in pages

Resor med V

Peru

Resor med V

Peru

Edit Template
Edit Template

Svenska tjut i bussen

Cusco del 4

Efter ett par timmar har vi sett Machu Picchu från alla tänkbara håll och tillbaka vid entrén ställer vi oss i kön för bussen tillbaka ner till staden. Och där vid busskön har nån hängt upp en TV som visar matcher från fotbolls-VM i Ryssland. Av en osannolik slump spelar Sverige just då mot Mexiko och precis när vi står där slår Augustinsson in 1-0. Vi tjoar såklart och alla i kön hajar till. Och jag vrålar Viva Suecia! Varvid alla ler och nickar. Solidariteten med andra latinamerikanska lag är självklar här men troligen vann artigheten den här gången.

Bussen snirklar nedför berget medan kommentatorn i den brusiga radion skriker oupphörligt. Två gånger hör vi ”Gooooooooooooooooooooooooooal!!” Och vi blir nervösa ända tills kommentatorn hämtat andan och skriker ”Suecia!!!!”.

När vi stannar nere i staden rusar vi ut och in på närmaste bar för att se slutminuterna. För sent inser vi att det är en Mexikansk bar…

Nästa dag besöker vi ett par andra historiska lämningar från det mäktiga Inkariket, väl så imponerande som Machu Picchu, men mindre kända. Häftigast är nog Pisac med gigantiska terrasser (höger nedan) och Ollantaytambo med en slags hängande ladugårdar utan tak, på en tvärbrant bergsvägg (vänstra bilden nedan). Man tror att dessa byggnader användes för att torka livsmedel i de torra bergsvindarna, alltså rena konservfabriker.

Vi blir mer och mer imponerade av deras avancerade civilisation och undrar hur detta land hade sett ut idag om Inkas rike hade slagit tillbaka spanjorerna, kört ut dem i havet och fått leva i fred. Men förmodligen hade de väl koloniserats av något annat västerland som sett det som en god affär att stjäla andra folks rikedomar och ta livet av deras invånare. Sydamerika är en oändlig levande tragedi.

Nu längtar vi  ihjäl oss efter två saker, syre och värme, och tar vi oss luftvägen till Perus norra kust för några dagar i lättja och njutning. Säg hej till Punta Sal!