Edit Template

teman

upplevelser

öar

Edit Template

Vilka är vi?

Jag som gör den här resebloggen heter Lars Aldman och har tidigare varit journalist på Sveriges Radio och SVT, men är numera glad pensionär. Och ”V” som jag reser med är min älskade hustru och bästa tänkbara ressällskap, Veronica, som också är journalist och fotograf. Vi älskar att resa och se annorlunda miljöer och folk. I flera år har vi nu rest omkring i Asien, Afrika och Latinamerika, och såklart också i Europa. Och vi vill gärna dela med oss av våra erfarenheter och glädjeämnen i dessa upptäcktsfärder.

Ibland hamnar vi i avlägsna indianbyar i Guatemalas berg eller bland andetroende bybor på en ö i Indonesien. Men ibland också på mer kända platser som Machu Picchu i Peru eller Goas sandstränder. Allt ni möter i bloggen är vad vi sett genom våra ögon och kameror.

Den som vill ha restips får också sitt – varje resmål har en avdelning med sånt vi kan rekommendera. Eller undvika. Vårt fokus är framför allt att sporra er läsare att göra som vi – resa rätt ut i den vida världen. Hoppas ni vill följa med!

PS. På aldmangallery.com hittar ni mina bilder från både när och (mest) fjärran. Djur, natur, städer och människor.

Vill ni komma i kontakt med oss? Maila till:

info@resormedv.se

Edit Template

Resor med V

Sydkorea

Resor med V

Sydkorea

tillbaka

Edit Template

nästa

Buskis på landet och dimma i storstan

Andong & Busan

Vårt nästa mål blir Andong, en ganska stor stad nästan mitt i Sydkorea. Staden har väl i sig inte mycket att erbjuda en besökare, men ett populärt utflyktsmål i omgivningarna är ”Hahoe Folk Village”. Det är en ”hanok”, alltså en by där man bevarat sina gamla hus vid snirklande gränder. Till skillnad mot många andra liknande byar är denna bebodd, och invånarna brukar jorden i de omgivande åkrarna.

Hahoe village omges på tre sidor av en vid flodkrök och här tycks tiden ha stannat, allt är fridfull stillhet och ro. Många hus har inte de speciella tegeltak vi sett tidigare, utan är täckta med ett tjockt lager vass. Över vassen ligger nät för att det inte ska blåsa bort i vinden.

Mitt i byn står ett heligt gammalt träd på en öppen plats. Det är till stora delar ihåligt och runt det löper linor med påknutna pappersremsor. Kanske är det önskningar. Ett vördnadsbjudande och lite magiskt träd är det hursomhelst.

I Hahoe får vi också se en tradition som vårdas ömt, en föreställning där skådespelarna uppträder i ansiktsmasker av trä. Rollerna är givna som i Commedia dell’arte, men handlingen är ganska så vågad och fräck. Skoj med en tjurpung, en kåt munk och en kissande ungmö är några av beståndsdelarna i denna omåttligt populära show med dans och musik.

Ett gäng damer blir så uppspelta efter maskföreställningen att de börjar showa alldeles för sig själva vid busshållplatsen. Det svänger verkligen om tanterna!

Sådana här hanok-byar finns på många håll i Korea och de har många besökare, de flesta av dem koreanska turister. Kanske finns det en nostalgi över stillhet och småskalighet i ett samhälle som i övrigt tjurrusar in i framtiden.

I själva Andong finns som sagt inte så mycket att se, men vi beger oss till en damm i floden Nakdong som rinner genom staden. Dammen byggdes 1976 och då hamnade byar som låg längs flodens stränder under vatten. Men några av husen räddades till en slags hembygdspark på sluttningarna ovanför dammen. Vi korsar dammen på ”Månskensbron”, landets längsta gångbro, där det av någon obegriplig anledning sprutar ut vatten vid brofästena. Det är i och för sig ganska effektfullt, men nu blåser det rätt mycket och då stänker vattnet rätt upp på bron. Så vi får rusa genom skurarna.

FLANERANDE KVINNA MED MASK FÖR ANSIKTET. FÖR ATT INTE BLI SOLBRÄND, SA NÅGON.

PLÖTSLIGT BÖRJAR VATTEN SPRUTA ÅT ALLA HÅLL

MAN FÅR SPRINGA FRT FÖR ATT INTE BLI SJÖBLÖT

FOLK VILLAGE VID SLUTET AV MÅNSKENSBRON.

Sedan tar vi tåget till megastaden Busan, Sydkoreas andra största stad. Där gör vi bara ett kort stopp eftersom vi snart ska vidare. Men vi hinner med att besöka stadsdelen Gamcheon Culture Village, en bohemisk samling små färgglada hus längs en hög sluttning. Även denna stadsdel byggdes upp av människor som flytt undan kriget. 2009 togs ett konstnärligt initiativ som ledde till muralmålningar och glada färger på husen.

Busan har faktiskt något som vi hittar även i vår hemstad Helsingborg, nämligen fina badstränder mitt i stan. Fast här i megastaden är de många fler. Vi tar tunnelbanan till den som är närmast, åker till ändstationen och kliver ut med stor förväntan på att få se havet. Men på stranden ligger dimman tät, vilket inte hindrar folk, familjer och barn att plaska och leka i strandkanten.