De sista dagarna av vår resa i Vietnam bor vi i Ho Chi Minh City, det som före 1975 var Saigon, huvudstad i Sydvietnam. Men vi ser inte jättemycket av staden, mesta tiden ägnar vi åt att spåra landets våldsamma historia.
I Cu Chi, sju mil utanför staden, har man skapat ett utomhusmuseum eller upplevelsepark på den plats där FNL-arméns hemliga tunnelsystem grävdes ut. Här kan man studera olika metoder som FNL (eller Vietcong som USA kallade dem) använde för att bekämpa fiendens soldater.
Att inta Saigon och fördriva amerikanarna på flykt var FNLs och Nordvietnams viktigaste slutmål. Det hade man förberett sedan länge. Vietnam skulle inte förbli delat som Korea, barriären mellan syd och nord skulle bort och landet enas.
Därför grävde man milslånga tunnelsystem med förrådsrum, vapenrum, kök och sovrum långt ner under marken. Ingången kunde vara mycket väl kamouflerad.
Och metoderna som de nordvietnamesiska soldaterna använde var många. Det gällde att lemlästa fienden utan att direkt döda. När USAs eller Sydvietnams soldater smög i djungeln, kunde marken ge vika och inkräktaren spetsades på vassa spjut som stack upp i botten på fällan. När soldater slog in dörren i en hydda kunde en spjutförsedd träkonstruktion komma farande från taket och skada fienden både i bröst- och knähöjd.
En lite listig lösning för att förvilla spårning var soldaternas sandaler. Genom att vända på remmar och sulor bak- och fram kunde de lura eventuella spårare som försökte se åt vilket håll soldaterna passerat.
Vi provar också på att krypa runt i tunnlarna, men det är inte lätt för en lång västerlänning. Höjden är på sina ställen en knapp meter, så jag får hasa på händer och knän vilket leder till både klaustrofobi och trasiga byxor.
En av de mest populära aktiviteterna i Ci Chi är att skjuta med automatgevär och andra skjutvapen på en skjutbana. Vi är inte så ”trigger-happy” av oss så vi avstår. Men det är ett infernaliskt smällande hela tiden från banan som ligger alldeles intill en souvenirshop och kiosk.
Från Ho Chi Minh City far vi söderut och gör en båtutflykt på Mekongflodens delta. Vi fraktas på roddbåtar som kallas sampans som ros av seniga kvinnliga rorsmän och vi glider fram igenom kanaler gömda bakom höga vattenväxter. Som faktiskt är kokospalmer(!)
Så lägger vi till vid en primitiv kaj och kliver av. Vi är i någon slags kombinerad restaurang och turistinformation och får höra lokal melankolisk musik spelad av en grupp äldre män på traditionella instrument. Sången är väldigt säregen.
Besöket avslutas i en märklig butik som huvudsakligen torgför produkter av kokos. Det är allt från kokoskakor och kokosgodis till kokosglass och kokoschoklad. Men naturligtvis också väskor och t-tröjor och batikkläder. Bak i rummet tronar några stora glasflaskor med gulaktigt innehåll. Det visar sig vara risvin som buteljerats tillsammans med döda djur. Vi ser en liten kobra i en flaska och en skorpion i en annan. Traditionell kryddning, får vi veta, och vi provsmakar den med ormen. Det smakar risvin. Inget konstigt alls.
I Ho Chi Minh City går vi en tur i centrum där det är några ställen vi gärna vill se. Vi passerar genom en gles men ganska ståtlig park där några ungdomar tränar hårt på sina moves.
Två kvarter därifrån ligger Independence Palace, en ståtlig vit byggnad i klassisk stil som före återföreningen var säte för Sydvietnams regering. Det är nu ett museum med skyltar vid varje rum: ”Här sammanträdde si och så”, ”Här bodde ambassadör xxx”. Det är ohyggligt trångt, svettigt och måttligt intressant. Parken omkring palatset är däremot mycket vacker och här flanerar massor av folk. I ett hörn är en stridsvagn uppställd, den blir bakgrund i många selfies.
Några kvarter därifrån letar vi upp Notre Dame-katedralen, alltså Saigons version från den franska kolonialtiden. Tyvärr är kyrkan stängd för renovering, och det är en renovering som verkar ha pågått i många år. Vi besöker en foodcourt och inmundigar några läckra banh mi-mackor istället.
Vi lämnar nu Vietnam för ett betydligt mindre turistiskt grannland, Kambodja. Och vi lämnar städer, både stora och halvstora för några fridfulla dagar lång bort ifrån civilisationen. Följ med oss!
